Många arter är hotade idag eftersom att det brinner för sällan och på för få platser i skogen, jämfört med förr i tiden. Branden behövs för att den bidrar till att bevara och återskapa biologisk mångfald.
Men ingen vill ha en oönskad okontrollerad skogsbrand och därför gör samhället sitt yttersta för att släcka uppkomna bränder.
En planerad naturvårdsbränning gör liknande nytta för arterna, som den oönskade branden skulle gjort. Den viktigaste skillnaden är att naturvårdsbränningen är styrd och kontrollerad av brandutbildade naturvårdare.
Det ingår i Länsstyrelsens roll att skydda och vårda tallskogar och andra typer av områden, som är särskilt värdefulla. I det arbetet är naturvårdsbränning en av flera skötselmetoder.
Det har brunnit i de svenska skogarna sedan urminnes tider. Man kan upptäcka olika slags spår av tidigare bränder i våra skogar. Kanske har du själv gått i en skog som plötsligt blir glesare, trädens stammar är svartbrända och fler träd än vanligt har fallit omkull?
En naturlig skogsbrand startar oftast av att blixten slår ned i ett träd. Om det då är torrt och varmt kan mossa eller annat brännbart börja glöda. Vinden kan få glöden att flamma upp till en eld som börjar sprida sig. I naturen finns hinder som stoppar branden från att sprida sig så som sjöar, våtmarker, kala berg och så regn förstås.
Man räknar med att ungefär en procent av den totala skogsmarken brann varje år tills dess att befolkningen ökade under 1600-talet. Då brändes skogar, genom svedjebruk, för att större ytor behövdes till att odla och ha djur på bete. Det ledde till att antalet skogsbränder ökade.
När skogen fick ett allt större ekonomiskt värde för människan under 1800-talet infördes regler kring svedjebruket och nya metoder för att hindra eldens spridning. Utvecklingen av skogsbruket och vägar gjorde det också lättare att ta sig fram och stoppa oönskade skogsbränder.
Läs gärna: Vad händer med skogen om den aldrig brinner?
När det brinner i skogen händer flera intressanta saker. Granar och en del tallar dör. Växter på marken brinner upp. Äldre tallar klarar sig bättre och efter branden får de lättare att sprida sina frön när granen, riset och en del andra växter inte längre konkurrerar om platsen. Frön från aspar och björkar får också lättare att börja gro. Ibland blir lövträden så många att de bildar så kallade lövbrännor, ett område i barrskogen där lövträden helt dominerar.
Den brända tallskogen lockar till sig insekter och gör stor nytta för växter som trivs i sådan miljö. Fåglar, till exempel hackspettar, gynnas också av att det finns döda träd med insekter att äta.