In English

En naturvårdsbränning sker under kontrollerade former. Men det är ändå en riskverksamhet som kräver noggrann planering och tydliga säkerhetsrutiner.

Området som ska brännas måste ha säkra brandgränser, såsom sjöar, myrar, vägar och naturliga eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste också vara optimala (läs om optimala väderförhållanden under Så går det till…).

Bränningsledaren har en arbetsgrupp, där var och en får sina ansvarsområden. Den kommunala räddningstjänsten får information både i förväg och kontinuerligt under bränningen.

SOS Alarm är också informerad om och var bränningen äger rum eftersom personer som känner av eller ser röken kan bli oroliga och ringa.

Vatten hindrar elden i brandgränserna

För att hindra elden att sprida sig utanför brandområdet vattnas marken längs brandgränsen och vattenslangar läggs ut runt området. De används även till eftersläckningen.

Slangarna kopplas till tillfälliga vattenpumpar vid en närliggande sjö eller till tankvagnar med vatten.

En särskilt ansvarig i arbetsgruppen kontrollerar vindriktning och fuktigheten i marken med jämna intervaller.

När elden slocknat finns det personal kvar på plats som eftersläcker och bevakar området tills det inte finns någon glöd eller rök kvar. Det kan ta flera dagar.

Om du är vid eller nära brandområdet – läs det här!

Naturvårdsbränningen lockar ofta till sig intresserade besökare och journalister.

  • Det är viktigt att respektera avspärrningar och information om var du får vara.
  • Det kan bli en kraftig rök, men oftast stiger den ganska snabbt uppåt.
  • På kvällen kan röken sjunka mot marken igen. Röklukten kan finnas kvar i området även efter att eld och glöd är borta.
  • Undvik att vara i området den närmaste tiden efter eldningen. Det är inte förbjudet område, men det finns risker att vistas där. Träd som brunnit kan falla och det är även sotigt.