Säsongen för naturvårdsbränning är från maj till och med september. Väder och vind gör att antalet dagar som det går att bränna är väldigt begränsade. Av samma anledning är det omöjligt att bestämma exakt bränningsdag i förväg.
En naturvårdsbränning planeras under lång tid. På länsstyrelsen inventerar naturvårdsförvaltare skogar och marker för att ta reda på var det skulle behöva brinna – i vilka områden elden skulle göra störst nytta. Där det finns spår av äldre bränder bör det finnas småkryp som behöver hjälp att överleva, eller växter som kan ligga i dvala och vänta på värmen från elden innan de kan gro.
Väder, vind och fuktigheten i marken är faktorer som avgör om det går att genomföra bränningen som det är tänkt och utan att riskera säkerheten.
Arbetet är oftast inriktat på att återväcka liv i tidigare brända områden, men också på att göra dessa områden större och skapa fler i närheten.
En viktig del av förberedelserna är information till de som behöver känna till att länsstyrelsen planerar att bränna.
Finns det boende och besökare i området? Behöver angränsande markägare kontaktas? Förekommer några verksamheter till exempel jakt, scouting, naturturism?
Kommunens räddningstjänst får alltid information i god tid om att naturvårdsbränning är på gång. Även SOS Alarm får information för att kunna svara på frågor från personer som känner av röken från området.
Innan bränningen lägger arbetslaget ut vattenslang kring området som kan användas för att släcka oönskade bränder och till eftersläckningen. Vatten pumpas upp från närmaste vattendrag eller transporteras med tankvagn.
Området som ska brännas har alltid tydliga avgränsningar som hindrar att elden sprider sig för långt, exempelvis en sjö, myr, vägar eller brandgator.
På de ställen där det inte finns tillräckliga avgränsningar anlägger man en brandgator i skogen som är cirka två meter breda. Där lägger arbetslaget ut vattenslang och vattnar marken.
Om det behövs kapas kvistar som sitter långt ner på granarna för att grenarna inte ska ta eld. Det ska helst brinna längs marken och en bit upp på trädstammarna, men inte uppe i trädkronor.
Eldningen är oftast lugn och odramatisk.
De ansvariga för tändningen tänder längs med marken i långsmala remsor inom de säkrade gränserna. En remsa får brinna ut innan nästa tänds. På så vis regleras eldens hastighet och styrka och det går att bestämma vilken effekt elden ska ha på just den ytan.
Andra personer vattnar, bevakar och håller koll på vindens riktning.
Bränningen avslutas till kvällen.
Personal jobbar kvar i området med eftersläckning och bevakar tills det inte finns någon glöd eller rök kvar.
Några månader efter bränningen inventerar länsstyrelsen platsen för att se vilka nya växter och insekter som finns i området.
Efter ungefär ett år har platsen blivit en ljusare, öppnare och varmare skog där brandgynnade växter trivs och fler fåglar hittar insekter i träden. När länsstyrelsen bedömer att det inte finns risker med att vara i skogen längre är den en intressant plats att besöka och fin att vistas i för friluftsliv.
