Länsstyrelsena i EU-projektet Life Taiga har genomfört ett hundratal naturvårdsbränningar inom projektet mellan åren 2015 till 2020. Men flera länsstyrelser har även utfört bränningar i områden som inte ingått i projektet. Ett sådant område är naturreservatet Stormyren i Värmland. Här genomförde Länsstyrelsen i Värmlands län en naturvårdsbränning så sent som den 15 augusti i år.
Det har brunnit i de svenska skogarna sedan urminnes tider. Miljön i skogen är väl anpassad för bränder med jämna mellanrum. När skogen fick ett större ekonomiskt värde i slutet på 1800-talet började vi släcka de vildbränder som uppstod. Det har lett till att många arter som är beroende av brand har blivit färre. Genom att länsstyrelserna arbetar med naturvårdsbränningar som skötselmetod ökar chanserna för att sådana arter ska överleva.
Alla naturvårdsbränningar inom EU-projektet Life Taiga har utförts på områden som ingår i Natura 2000-nätverket. Det är områden som är avsatta för naturvård och som länsstyrelserna har i uppgift att sköta på uppdrag av EU. Många naturreservat, men inte alla, ingår i Natura 2000-nätverket.
Naturvårdsbränningar genomförs i områden där det går att se spår av tidigare bränder. Där finns arter som helt eller delvis är gynnade av att det brinner med jämna mellanrum.
-Vi har flera naturreservat där det behöver brinna som inte är med i Natura 2000-nätverket. Stormyren är ett sådant reservat. Här var det viktigt att inte vänta för länge med bränning. Det ligger i en trakt som är viktig för skalbaggen raggbock som är rödlistad som sårbar, säger Jenny Sander, regional projektledare för Life Taiga i Värmland.
Raggbocken är ett exempel på en art som missgynnas kraftigt när skogarna växer igen med gran. Skalbaggen behöver solbelysta och döda liggande tallstammar, så kallade tall-lågor. Om skogen inte brinner blir den tätare och skuggigare och solen når inte marken. Raggbockens livsmiljö försvinner och skalbaggen riskerar att dö ut.
-Det var viktigt att komma igång med bränningar i denna trakt innan granarna fått växa för mycket. Då hade det blivit svårare att bränna med det resultat vi önskade. Risken med att vänta längre i Stormyren var att granarna skulle ha vuxit upp i kronorna på de riktigt gamla tallarna. Det skulle ha blivit svårare att bränna utan att skada för många av de äldre tallarna om vi inte genomfört bränningen nu, fortsätter Jenny Sander. Stormyren ingår inte i Natura 2000-nätverket, och kan därför inte finansieras i den här typen av LIFE-projekt. Annars hade det tagits med i projektet.
Om skogen inte får brinna tillräckligt ofta kommer den förändras utseendemässigt. Granarna blir fler och trycker undan tall, asp och sälg. Det gör att skogen ofta blir mörkare när det finns få eller inga tallar eller lövträd. Den tätare granskogen gör att solen når inte heller ner till marken och kan ge växter den värme de behöver.
-Naturvårdsbränning är ett mycket viktigt redskap i reservatsskötseln i Värmland. Vi arbetade med bränningar redan innan Taigaprojektet, och kommer att göra det även efteråt. Omfattningen beror på tilldelningen av medel, men det är en viktig verksamhet för oss. De flesta bränningar vi gjort har varit inom projektet. Dessutom har vi har bränt ytterligare något område inom projektet LIFE Vänern. Och så Stormyren då med ordinarie reservatsskötselmedel, berättar Jenny Sander.
Projekttiden börjar närma sig sitt slut. Flera Länsstyrelser, bland de Värmland, har fått möjlighet att öka antalet bränningar. Och effekterna av arbetet har varit flera.
-Tidigare gjorde vi i bästa fall en bränning per år, och många år inte någon bränning alls. Tack vare Taiga har vi kunnat bygga upp kompetens för att göra bränningar i egen regi, i tillägg till de som görs av entreprenörer, och köpa in utrustning som vi både kan använda själva och låna ut till entreprenörer. Vi har också kunnat arbeta mer med kommunikation med räddningstjänst, allmänhet och andra naturvårdsbrännare vilket bäddar för att kunna fortsätta bränna på ett bra sätt framöver, avslutar Jenny Sander.