En del i Life-projektet Taiga är att lära sig mer om hur andra länder arbetar med naturvårdsbränning. I EU-ansökan låg därför genomförandet av en studieresa med. Hela resan har dokumenterats och kommer att presenteras i delar här på Life Taigas webbplats. Varje dag utsågs en projektdeltagare att ta anteckningar och berätta om just den dagen. Det är Sara Lamme, biträdande projektledare i Kronobergs län, som berättar här.

Studieresan startade med avfärd från Sverige den 18 oktober. Life Taigas projektledare möttes upp på Arlanda för avfärd mot Salt Lake City, Utah, där första natten spenderades.

Dagen började med en tidig frukost och en lång bilresa ner till Fredonia, Arizona. I Fredonia träffade vi våra guider som jobbar med naturvårdsbränningar i Grand Canyon och som gav oss en presentation av deras arbete.

Nationalparken Grand Canyon har cirka 6 miljoner besökare om året. 90% besöker den södra delen och resterande 10% väljer den norra delen. Besökstrycket ställer krav när bränningar genomförs då luftkvaliteten och synligheten i kanjonen inte får påverkas i för hög utsträckning.

Kring 1870 upphörde naturliga bränder i området då den vita mannen tog över och införde bete och började släcka bränder. Det har gjort att igenväxningen ökat och därmed bränslet till vildbränder.  Huvudsyftet med bränningarna är återinföra brand och på så vis få tillbaks ett naturligt hållbart ekosystem med mindre mängd bränsle och därmed minska kronbrand och häftiga vildbränder med total dödlighet. Det finns inga mål om till exempel död ved.

Det övergripande målet är att återskapa naturliga ekosystem som är anpassade för brand, det vill säga de brinner oftast med låg intensitet men ibland med 100% dödlighet vilket skapar naturliga brandgator som hindrar större vildbränder.

I den norra delen av parken orsakas bränningar till mer än 90% av blixtantändningar. Mellan 60-80% av antändningar släcks medan de andra får fortsätta brinna till ett monsunregn släcker branden. Bränder orsakade av mänsklig aktivitet släcks där så är möjligt. Till sin hjälp vid bränningar, både vilda och planerade, finns två helikoptrar. Den ena helikoptern jobbar dock nästan uteslutande med att hjälpa turister i olika typer av nödsituationer i kanjonen. För att upptäcka vildbränder finns ett flertal mer än 30 meter höga brandtorn där man spanar mellan åtta nio timmar om dagen under perioden juni till augusti.

Marken där naturvårdsbränningar utförs har olika ägarförhållanden och där olika åsikter finns om hur marken ska skötas, varför samarbete mellan de olika intressenterna är viktigt. För att genomföra bränningar samlar man personal från hela landet som hjälper till. Vatten finns inte eftersom berggrunden består av porös kalksten som släpper igenom nederbörden.

I Grand Canyon finns fyra bränningsregimer, främst beroende på höjden, där brandintervallet skiljer från 10 år till mer än 300 år. Längst ner finns lägre träd- och buskvegetation bestående av pinjetall och en med ett brandintervall på mer än 300 år. Därefter kommer tallskogar (Ponderosa) med ett brandintervall på ca 10 år. Näst överst finns mer blandade barrskogar och överst mer grandominerade skogar där brand förekommer oregelbundet historiskt sett liksom intensiteten och som fortfarande är relativt stabila att klara vildbränder.

Här kan du läsa hela reseberättelsen i sin helhet.