Alla naturvårdsbränningar som sker inom Life Taiga genomförs i så kallade Natura 2000-områden. Det är naturområden som pekats ut av EU som extra värdefulla och viktiga att bevara. Syftet med Natura 2000 är att hejda utrotningen av växter och djur och att förhindra att deras livsmiljöer förstörs. Ofta, men inte alltid, är det utpekade området ett naturreservat eller en nationalpark.

Vi fortsätter serien där du att kan läsa om några av dessa områden och kanske inspireras till att göra ett eller flera besök.

Följer du Ångermanälven från Sollefteå och norrut mot Norrtannflo kommer du snart till Mo-Långsjöns naturreservat. Här genomfördes den senaste naturvårdsbränningen inom Life Taiga bara för ett par veckor sedan. Det gjordes även en bränning sommaren 2015, även det inom projektet. Området består av åsar med gammal gran- och tallskog, mindre myrar, sumpskogar och en liten tjärn. En del av sjön Mo-Långsjön tillhör reservatet och har gett det dess namn. Vid sjön finns en av naturreservatets två parkeringar och mellan de båda går en stig.

Det finns många gamla tallar i området, vissa kan vara över 250 år. Och här finns spår av skogsbränder i form av brända stubbar och så kallade brandljud. I området finns gott om arter som har svårt att klara sig i skogar som brukas genom skogsbruk. Dvärgbägarlav, fläckporing och gräddporing har noterats. Här finns tjäder och järpe och har du tur kan du upptäcka spillkråka eller tretåig hackspett, eller kanske se spår från dessa fåglar.

-Till varje naturreservat finns en plan skriven hur området ska skötas. Enligt planen för Mo-Långsjön ska stora delar av området naturvårdsbrännas. Det kommer gynna vissa sällsynta arter, berättar John Granbo, regional projektledare för Life Taiga i Västernorrlands län.

Mo-Långsjöns naturreservat gränsar mot naturreservatet Oringsjö. I naturreservatet finns fäbodvallen Mobodarna där du kan övernatta om du vill. Här finns en toalett och en kallkälla. Runt fäbodvallen ligger ett av länets få områden med aktivt skogsbete. I Oringsjö naturreservat finns kanske Västernorrlands finaste gammelskogsområden. Här växer gamla granar och marken är lite fuktig. Det finns även en hel del gammal, grov död ved av gran. I denna miljö trivs den sällsynta större barkplattbaggen.

-Det är två mycket spännande områden som ligger intill varandra. Det ena är tydligt brandpräglat med flera brandljud medan det andra är fuktigare, en så kallad brandrefugial skog. Det visar på hur en brand rör sig i ett skogslandskap och att såväl topografi som vattnets väg i landskapet påverkar. Det i sin tur avgör vilka slags arter som trivs i respektive skogstyp, avslutar John Granbo.

Länkar:

Här kan du läsa mer om Mo-Långsjön.

Här kan du läsa mer om Oringsjö.