I mitten av september beslutade Länsstyrelsen i Jönköpings län att genomföra en naturvårdsbränning i Eksjö kommun på ön Kraftö i sjön Solgens södra övärld. Det här är Johan Rovas berättelse om bränningen:
”Vi hade egentligen lagt ner bränningssäsongen för i år, för det vet ju alla att efter slutet av augusti så är det för hög luftfuktighet och för korta dagar för att det ska gå att bränna. Å andra sidan så brände vi sent i fjol i Stolpaberg, så vi kunde inte låta bli att hålla ett öga på väderprognoserna i alla fall. Och då plötsligt visade det sig att vi skulle ha torrt och stabilt väder med låg luftfuktighet under den tredje septemberveckan. Så på morgonen den 12 september tog vi snabbt ett beslut att försöka bränna redan dagen efter. Som tur var hade vi gjort materiellistor och bränningsplanering redan i fjol, så det var bara att damma av plocklistorna, kavla upp ärmarna och dra igång!
Eftersom det var fråga om bränning på en ö, så slapp vi allt arbete med pumpar och slangdragning. Vi kunde också nöja oss med en slimmad organisation på bara fem personer, med två tändare och tre bevakare i båt och på fastlandet närmast ön.
Tändningen började vid halv tre-tiden på tisdagen 13 september. Då hade vi hunnit göra den initiala uppföljningen på förmiddagen. Det visade sig att det var lite svårare än vi trott att få eld på mosstäcket, vilket förmodligen berodde på en kombination av att det inte var så ”fluffig” mossa på ön och ganska lite blåbärsris. Det är ju mossan och riset som i första hand brinner vid en naturvårdsbränning. Men eftersom marken var extremt torr i övrigt så lyckades vi ändå bra med att få elden att bita sig fast, och en vecka senare så hade vi fortfarande fina glödbränder som sakta tuggar i sig av förnalagret.
En fördel med att bränna så här sent på året är just att marken är torr på djupet, vilket gör att vi lättare kan glöda bort humuslagret ända ner till mineraljorden. När vi får stora fläckar bar mineraljord får vi bra förutsättningar för att det utvecklas en så kallad ”lövbränna”, det vill säga en generation med lövskog. Detta eftersom frön av björk, asp och sälg triggas att gro när de stöter på mineraljord – de gror inte så gärna i ”granskogsmossa”. På Kraftö är en av målsättningarna med reservatets skötsel just att få tillbaka mer lövträd. På så vis kan vi upprätthålla de lövrika strandskogar som är typiska för sjöns stränder, och där bland annat hackspettar trivs.
Bränner man tidigt på säsongen så riskerar man att branden bara ”sveper över ytan” och inte går ner i humuslagret. Det är bra om man gradvis vill tunna ut mosstäcket och döda de mindre granarna, men det skapar inte de stora mineraljordsblottorna.
En annan effekt av att branden så här års ligger och pyr länge och djupt är att många trädrötter brinner av. Det skapar mycket död ved, som också är bra för den biologiska mångfalden. Tyvärr blir det också lite extra farligt att vistas i brännan med så mycket bortbrända trädrötter – det behöver knappt blåsa för att träd ska falla ljudlöst och oberäkneligt. Därför har vi satt upp extra varningsskyltar längs stränderna på Kraftö.”