Långt innan människan började bruka skogen var skogsbränder en naturlig del i naturens och djurens liv. Det är blixten som antänder en naturlig skogsbrand och skogstillståndet och vädret därefter som avgör hur länge och omfattande den kan bli. Detta är arterna utvecklade för och tillsammans med.

Kjell Mohlin är naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Jönköpings län och agerar bränningsledare för de naturvårdsbränningar som Länsstyrelsen gör i länet. Han medverkar även i länets inventering av tjäder och värnar om skogshönsfåglarna.

-I det stora hela är skogshönsen väl anpassade till skogsbrand och gynnas också av upprepade bränder i skogslandskapet, även om de föredragit att betydligt större arealer hade utvecklat brandpräglad skog än vad som sker nuförtiden. Det är det alltför grandominerade skogsbruket som bedrivs idag som är förödande, säger Kjell Mohlin.

Vid en naturvårdsbränning eldas strikt avgränsade och landskapsmässigt små ytor. Tidpunkten för bränning styrs av vädret. Det måste vara tillräckligt torrt för att kunna brinna men inte så torrt att en okontrollerad brand med risk för skada på annans egendom kan uppstå. Innan bränningen startar har mycket arbete pågått i området som ska brännas. Utrustning har transporterats till platsen, brandavgränsningslinjer har skapats och många meter brandslang har rullats ut.

-Eftersom det är mycket förberedelser inför en naturvårdsbränning så medför det så mycket störning att området är mindre attraktivt för häckning. Vid en tidig brand på året kan enstaka individer drabbas men den efterföljande skogsutvecklingen är desto mer positiv för artens utveckling, avslutar Kjell Mohlin.