Sverige är ett avlångt land med stora skillnader i hur långt våren, och därmed bränningssäsongen, har kommit. Flera län har redan genomfört naturvårdsbränningar medan andra ligger i planeringsläge.

I Västernorrland har tjälen inte gått ur marken överallt. Myrarna är fortfarande frusna och hårda att gå på och i skyddade lägen finns det fortfarande snö kvar. I veckan har Kristin Lindström och John Granbo, som arbetar i Taiga-projektet, besökt Mo-Långsjöns naturreservat i Sollefteå kommun för att lägga ut provpunkter.

Provpunkter är punkter som ska vara representativa för beståndet i ett område. Vid varje punkt görs en fotografering i alla fyra väderstrecken. Punkterna mäts in med GPS och markeras i ut i terrängen med en käpp eller liknande. För varje punkt görs en beskrivning av hur området ser ut och vad för slags träd som finns på platsen. Antalet provpunkter som görs i ett område kan variera mellan fyra i små och likartade områden, upp till tjugo i områden som är stora och variationsrika. Tanken är att sen besöka området efter bränningen för att se vilken effekt den har haft. 

Mo-Långsjöns naturreservat, som enligt planerna ska brännas den här säsongen, är rikt på skyddsvärda delar som äldre brandljudade tallar, döda stående träd och kullfallna träd. Brandljud har inget med hörsel att göra utan är en stamskada på ett träd som orsakats av värmen från en skogsbrand. Barken faller av och trädet ved blottas. Om trädet överlever branden börjar skadan övervallas, eller lagas, med kåda och ny bark.