Det finns omkring 2 000 växter, svampar, insekter och andra djur som får lättare att överleva om det får brinna i naturen med jämna mellanrum, eller minst vart femtionde år.
Ungefär 100 arter är direkt beroende av branden. Andra gynnas indirekt av den, till exempel fåglar som lever av larver och insekter som finns i de brända trädstammarna.
På den här sidan har vi valt ut tio arter och beskriver hur de påverkas av skogsbranden.
I Artdatabanken finns mer information om hotade arters tillstånd och var de finns i Sverige.
Läs merDet finns omkring 2 000 växter, svampar, insekter och andra djur som får lättare att överleva om det får brinna i naturen med jämna mellanrum, eller minst vart femtionde år.
Ungefär 100 arter är direkt beroende av branden. Andra gynnas indirekt av den, till exempel fåglar som lever av larver och insekter som finns i de brända trädstammarna.
På den här sidan har vi valt ut tio arter och beskriver hur de påverkas av skogsbranden.
I Artdatabanken finns mer information om hotade arters tillstånd och var de finns i Sverige.
StängPulsatilla vernalis
Mosippa är en örtväxt med ljuslila blommor som påminner om klockor. Den blir ungefär 10 centimeter hög.
Blommans rötter ligger djupt i marken och det gör att den klarar sig bättre i skogsbranden än mossa, gräs och annat som kan gömma och skugga mosippan. När andra konkurrerande växter brunnit får mosippan mer värme, större plats och kan lättare sprida sig.
Mosippan går att hitta i nästan hela Sverige upp till Jämtland och Medelpad. De senaste 50 åren har mosippan blivit mer sällsynt i framför allt södra och mellersta Sverige.
Foto: Sebastian Kirppu
Stäng
Tragosoma depsarium
Det här är en mörkbrun och lite glänsande skalbagge som är 20-30 mm lång. Raggbocken har långa bakåtsvepande antenner, stora ögon, hår på huvudet och en tagg på var sida om halsen.
Skalbaggen är beroende av äldre tallskogar med liggande döda tallar, där solen ligger på större delen av dagen.
Raggbocken finns spridd från Småland till Pite lappmark, men många av de kända populationerna är mycket individsvaga.
Foto: Länsstyrelsen Dalarna
Stäng
Geranium lanuginosum
Brandnävan är en luden örtväxt med blålila blommor. Blomman kan bli upp till 50 cm hög.
Fröna gror bara om de blir uppvärmda till 40–50 grader och de kan ligga länge och vänta i marken. Efter den stora branden i Tyresta söder om Stockholm 1999 hittades frön som grott på en plats där man vet att det tidigare inte brunnit på 200 år. Brandnäva är både lik och nära släkt med svedjenäva, som också är nära hotad och behöver liknande förutsättningar.
Brandnävan finns men är mycket sällsynt i sydöstra och mellersta Sverige från Småland till Uppland. Den finns även på några områden i Västergötland och Dalsland.
Foto: Tyresta Nationalpark
Stäng
Dryocopus martius
Spillkråkan är Europas största hackspett. Den är helt svart i fjäderdräkten och röd på huvudet. Fågeln lever i barr- eller blandskog eller bara lövskog. Deras bohålor mejslas ut i gamla träds grova stammar.
Alla Sveriges arter av hackspettar trivs och förökar sig i skog som brunnit. Där finns gott om insekter att äta, som lever i brända trädstammar.
Spillkråka finns från Skåne till Norrbotten, men eftersom att den minskat med 20 till 30 procent de senaste 15 åren är den rödlistad sedan 2010.
Foto: Mårten Müller
Stäng
Pulsatilla patens
Nipsippa är en ört som blommar på våren med stora blålila blommor. Bladen kommer fram efter själva blomningen.
Växten behöver solljus och fläckar av bar mark för att fröna ska gro, vilket gör att den gynnas av skogsbrand.
Den är sällsynt och nära hotad. Nipsippa finns på två platser i Sverige som ligger långt från varandra, nämligen på Gotland och i Ångermanland. De flesta plantorna finns på Gotland. I Ångermanland är läget för växten sämre, där den numera bara växer i Ramsele socken.
Foto: John Granbo
Stäng
Tricholoma matsutake
Goliatmusseronen är en stor köttig svamp med sötaktig doft. Hatten är 5–20 cm. Den har fått stor uppmärksamhet som matsvamp under senare tid, och är kanske mest känd för av det höga pris man betalar för den i Japan.
I norra och mellersta Norrland är goliatmusseronen ganska vanlig särskilt i närheten av större älvar.
Svampen har minskat med över 30 procent de senaste 50 åren. Effekterna av skogsbrand ger goliatmusseronen bättre förutsättningar att trivas.
Foto: Niclas Bergius
Stäng
Hormopeza obliterata
Rökdansflugan är en mörk knubbig så kallad dansfluga som är cirka 4 mm lång.
Rökdansflugan kan hitta till ett brandfält redan under själva branden och kan känna lukten av rök från flera mils avstånd!
Den har funnits länge i Västergötland, Västerbotten och Torne lappmark, bland annat i Abisko. På senare tid har den synts till på ett eller några ställen i Dalarna, Gävleborg, Västerbotten, Uppsala och i Tyresta nationalpark i Stockholm. Gemensamt för dessa platser är att skogen har brunnit där på senare år.
Stäng
Picoides tridactylus
Den tretåiga hackspetten är lite mindre än större hackspett. Vingarna är nästan helt svarta, sidorna är delvis grå och på ryggen har den ett stort vitt fält.
Alla Sveriges arter av hackspettar trivs och förökar sig i skog som brunnit. I de brända trädstammarna finns gott om insekter som är fågelns föda.
Området som den är vanligast i sträcker sig från mellersta Värmland, Dalarna, Gästrikland och norrut till finska gränsen. Från att tidigare ha varit en rätt så vanlig fågel har den minskat kraftigt under senare hälften av 1900-talet.
Foto: Andreas Garpebring
Stäng
Daldinia loculata
Brandskiktsdynan är en vedsvamp som bildar svarta knölar på brandskadade träd, oftast på björkar.
Den blir i sin tur hem åt flera brandberoende insekter, som är rödlistade på grund av brandens frånvaro i landskapet.
Foto: Karl Ingvarson
Stäng
Stephanopachys substriatus
Grov tallkapuschongbagge är en brunsvart skalbagge på 4-6 mm. Den har en grov raspartad yta och korta antenner.
Baggen är beroende av regelbunden brand eftersom att den livnär sig på brandskadade barrträd. Skalbaggarna och deras larver gnager i gränsen mellan död och levande ved, vilket är ett material som ofta tar slut efter tre till fem år, eller 10-20 år om tallarna är grova eller har större brandskador.
Arten har tidigare funnits i spridda landskap från Småland till Torne lappmark, men idag finns den bara kvar på ett fåtal platser i Norrland. Där har den ökat senaste åren efter naturvårdsbränningar.
Foto: Andreas Garpebring
Stäng